lördag 28 februari 2009

Ett nästintill perfekt bröd


Mycket bättre än så här blir inte en surdegslimpa tycker jag. Surdegen var perfekt, livlig och sprudlande. Mjölet jag använde var det omtalade Manitoba Cream, kanske var det denna kombination som gjorde susen? Bra blev det i alla fall.

Brödet blev lagom segt, stora hål och hade en lagom avägning av surdegs. Alltså inte för sur, men inte heller för flat i smaken som jag kan tycka att vanliga vetebröd kan bli. Detta blev ett härligt lite grovt bröd med mycket karaktär. Dessutom tycker jag att de blev rätt snygga med sina ränder efter brödkorgens kanter. Problemet om man jäser för länge sista jäsningen är att snitten i brödet inte blir tillräckligt stora. Det perfekta är när degen liksom spricker upp när man snittar och snittytan blir flera cm bred. Ofta när jag kalljäser över natten och dagen (pga. jobb och andra förpliktelser) händer inte detta. Brödet har alltså jäst färdigt redan innan man skjutsar in det i ugnen. Funkar smakmässigt men blir inte riktigt lika tjusigt tycker jag.

För övrigt har jag lovat barnen pizza i kväll, så nu står en pytte liten pizzadeg och jäser a' la Bread Bible. Jag är rädd att denna mycket lilla pizza inte ens kommer att räcka till en liten smurf.

fredag 27 februari 2009

Det är bra när man hjälps åt

.

Jag som trodde den var stendöd


Min surdeg som inte visade ett endaste litet livstecken, har uppstått från dödsriket. Med hjälp av lite honung och yoghurt tog den fart och började bubbla och ha sig. Jag var ett tag lite osäker på hur man bedömmer om en surdeg lever eller är död, men när man väl ser en levande en så blir man säker. Den här är nog den mest levande jag någonsin gjort. Den till och med låter! Scary...Som att ha en liten slemmig hustomte att mata och ta hand om. I fortsättningen ska jag dock inte vara sentimental med surdegarna. Om de skär sig, dvs. om det bildas ett tjockt flytande lager på surdegen så ryker den. Inget mer pjoskande. Eftersom den så stolt visade upp sina livsandar i dag var jag ju tvungen att göra nåt med den. Det blev surbrödet från PaindeMartin, på ett ungefär. Så här blev det i dag. Typ 300 g av den ytterst livliga surdegen, 1 tsk instant yeast, 30 g salt och typ 7 dl vatten. Ungefär 900 g Manitoba Cream. Körde allt utom salt i ca 10 min. Lät degen stå i 20 min. Därefter i med salt och körde ytterligare ca. 5 min. Nu ligger degen och vilar 2-3 timmar i sin låda. Jag drog lite i degen ett par gånger den första halvtimmen. Sen kommer jag att vika ner degen i ett par korgar som får stå i kyl över natten. I morgon är det lördag, vilket innebär att den får jäsa lagom länge. Återkommer med resultatet.

torsdag 26 februari 2009

Inget som jag inte bakat förr


Resultatet av mitt inspirationsbröd blev inget utöver det vanliga. Rätt trist. Borde ha haft i något annat än bara mjöl, vatten, jäst och salt känner jag. Nu är det strax dags för surdeg igen. Jag har försökt liva upp min döda deg med matyoghurt och honung, så i morgon får vi se om den lever. Så här blev i alla fall dagens bak.

Några allmänna baguettetips till Lina

Jag vet att en kollega ska inviga sin nya baguettplåt. Här kommer några små trevliga tips som funkar oavsett recept. Gör en lös deg. Degen ska vara tillräckligt fast för att släppa på kanterna på bunken, men tillräckligt lös för att klibba fast sig på händerna på ett irriterande sätt. Då är den lagom. Kör degen läge för hand eller i maskin, ca. 7-10 min. Låt gärna degen jäsa i "liggande ställning" (jag har en stor plastlåda med lock), dra lite i degen ett par gånger den första halvtimmen av jäsningen) När degen ska jäsa i baguetteplåten, gör baguetten hälften så lång som utrymmet tillåter. Efter 20 min drar du ut degen försiktigt till sin fulla längd. Jäs klart. Använd en jäkligt vass kniv när du snittar baguetterna strax innan de ska in i ugnen. Jag har en global filékniv. Spraya sedan på lite vatten. Släng även in ca 4-5 isbitar i ugnen när du sätter in brödet. Efter 10 min kan du öppna luckan försiktigt för att släppa ut lite ånga. Sen är det också ett bra tips att brödet får stå kvar med ugnsvärmen med luckan på glänt en stund (kanske 5 min) efter att brödet är klart.

Ett helt vanligt bröd

Efter att ha mätt och måttat är jag nu sugen på att baka på känn. Improvisera lite. Det gör jag idag. Spontant och kul. Fast så spontant var det inte för jag satte en fördeg igår enl. Rose Pugliese instruktioner (jäst, vatten, mjöl). Men från där freestylar vi lite. Gjorde en lös deg som jag körde i några minuter i maskinen. (mer jäst, vatten, mjöl) Därefter fick degen vila i 10 min, sen i med salt (detta att man väntar med saltet är en teknik som till och med har något konstigt namn), sen körde jag slutligen degen i ca 10 min. Sen lät jag den stå i sin bunke i ca 1 timme. Bakade ut degen försiktigt genom att vika och rulla. Sen stoppade jag dom i brödkorgarna, där de fått jäsa ytterligare en timme. Återkommer med resultatet.

tisdag 24 februari 2009

Fettodagen


Konstigt nog bjöds det inte på några semlor på jobbet idag. Har väl att göra med lågkonjunkturen. Man får vara glad så länge fruktkorgen finns kvar. När den ryker har man anledning att ana ugglor i mossen. I och för sig har man dragit in på skrivbordslampor. Om man inte ser riktigt jävla illa, typ synkadad så får man klara sig med allmänbelysningen. Hur som helst ingen semla idag. Det var bara det jag ville säga.

Bokrea tips


Hittade Riddarbageriets söta på Ica Maxi för 29 kr! Nu ska jag baka tårta.

söndag 22 februari 2009

Ganska fina pugliese

Mina Ciabatta blev istället två runda fina Pugliesebröd. Skillnaden är egentligen bara hanteringen av degen, där man med pugliesen drar i brödet och viker det ca. 3 gånger var 30 minut under första jäsningen. Detta för att dra ut glutentrådarna och få ett segt inkråm. Resultatet skulle jag gärna visa, men min skitdator har pajat och förmodligen har ett års bilder försvunnit. Vi har en exten hårddisk men den har legat i garderoben sedan förra året när vi var i fjällen. Där gör den ingen nytta.

lördag 21 februari 2009


I går var jag på bio, då skulle resten av familjen käka pizza. Jag förberedde en deg enl. Jamie Oliver. Mjöl, vatten, socker och instant yeast. Jästid ca. 1 timme. Finfint resultat på bakstenen. Min nya bakspade kom också väl till pass. Dock måste pizzan förberedas på bakspaden för det är som fördömt att få upp den färdiga pizzan på bakspade. Däremot gick det bättre att få över pizzan till bakstenen. Men detta måste väl vara en övningsfråga. Jag har ju sett hur enkelt det ser ut när pizzabagarna håller på.

Ps. kan varmt rekommendera filmen Mammoth. Mycket bra, den bästa film jag sett på länge, i och för sig den enda film jag sett på länge kom jag på. Det var närmare tre år sedan jag var på bio sist. Kanske var det en urusel film, kanske var det bara så att jag njöt av att göra något på egen hand en fredagkväll? Mitt biosällskap storböla genom hela filmen. Detta störde mig en smula då jag oroade mig för hur man förväntas agera. Ska jag ta hennes hand, stryka henne över håret, ta fram ett plåster och blåsa? Jag valde att ignorera. Det vara bara på film.

Pappan till vårt tillskott


Jag börjar helgen med att bryta löftet om att lägga ner The bread bible. Jag ska baka en variant på ciabatta och har satt polishen idag. Av erfarenhet dubblar jag nu receptet eftersom receptet angav 1/16 del tsp instant yeast/0,3 g. Dessa små myrmått går helt enkelt inte att få till utanför lilleputtland. Dessutom kan det vara kul att äta en varsin ciabatta, istället för att efter 3 dagars väntan få en halv ciabatta (eller 1/4 ciabatta om hela familjen är på humör). Polishen ser lovande ut, lagom kladdig och bubblig.

I övrigt har vi besökt en kennel på Värmdö. Förmodligen kommer vi att ta hunden därifrån då de har en kull som är leveransklar i maj. Förutom med mina barn har jag sällan upplevt en sån längtan. Förövrigt förvånades jag över kraften i dessa relativt små hundar. Jag satt på huk för att prata lite med dom och vips låg jag på rygg i snön. Detta hände två gånger, och då skulle de bara hälsa lite försiktigt. Blöt i baken, men lycklig åkte vi hemåt. På bilden stilige Emir som är pappan till vår kull.

onsdag 18 februari 2009

Två små mirakel till bagetter


Jag är en sån som målar fan på väggen mer än gärna. Bagetterna blev de bästa jag någonsin bakat. En angenäm överraskning kan man säga. (Att måla fan på väggen är ett förhållningssätt jag kan rekommendera, det är sällan man blir besviken) Lätta och luftiga, tunn fin skorpa och lagom stora hål. När det gäller baguetter vill vi inte ha de där jätte hålen, de spar vi till Artisanbröd och Ciabatta. Inkråmet (låter äckligt men vad ska jag kalla det?) är luftigt och segt och lagom salt. Detta resultat nåddes genom att jag genom halva receptet inte orkade mer utan helt sonika skjutsade in bröden i ugnen och sket i de sista 16 timmarna i kylen. Dessutom skulle de dras och vridas och vändas och där någonstans brast mina engelskakunskaper. Istället typ 4,5 gång lät jag degen jäsa 2,5 och det blev bra. Tillräckligt bra. Svårt att tänka mig att de där sista 16 timmarna+1,5 timme för att tina från kylen skulle vara värt besväret. Vafan jag har jobb och familj också!

En baguette som vi förmodligen kan slå någon i skallen med


Jag har på känn att min baguette som jag bakar enligt konstens alla regler håller på att gå åt skogen. I går gjorde jag en polish och en fermetée. Fermetéen skulle stå i rumstemperatur 8-16 timmar. Jag hade tänkt att sätta in den i kylen innan jag gick till jobbet, men det glömde jag så antagligen jäste den över så att säga. Dock såg den fin och bubblig ut när jag kom hem. Allt blandades med en rätt stor mängd mjöl och mycket lite vätska. Degen blev stel, stum och KONSTIG. Som sån där trolldeg. Nu ska den jäsa i rumstemperatur igen i 4 timmar. Sen ska den egentligen jäsa över natten, men funderar på att skita i det hela och slänga in den i ugnen i kväll. Den kommer ändå bli äcklig. Dystra utsikter med andra ord. Jag som åkt och köpt en finfin baguetteplåt på Lagamati idag. Kollegerna som följde med passade också på att köpa baguettplåt! Vi hittade också mycket ett mycket bra ihopfällbart ungsgaller. Det köpte vi också ett varsitt. På Lagamati tar dom det här med bakande seriöst. De var just hemkomna från Frankfurtmässan och kunde rapportera att det är silikon som gäller nere på kontinenten. Alltså ungssäkra baksaker i silikon. På oförekommen anledning informerade dom vidare om att faktiskt självaste Jan Hedh brukade handla där. Sen åt vi lunch på CiaoCiao filialen på Odenplan och där såg vi Jens Lapidus och konstaterade att han borde äta upp sig lite, det var ungefär vad han gjorde också. Sen åkte vi tillbaks till kontoret och jobbade.

tisdag 17 februari 2009

En källa till inspiration och baklust?


Man ska inte tro att det här med bakning är på skoj, eller ens särskilt lustfyllt. Nej det är vetenskap och bygger på exakthet och kausalitet, det tycker Rose Levi Beranbaum. Hennes brödbibel innehåller mycket exakta mått så som 3/8 delar av olika mått samt 0,6 gram hit och dit. Att höfta och göra på känn hör inte hemma i dom här divisionerna. Liksom vetenskapliga experiment ska resultera i exakt samma resultat oavsett hur många gånger man genomför exprimentet ska brödet alltid bli lika dant. Men här får jag dock lägga in en brasklapp. Det blir ju aldrig lika dant. Hur exakt man än väger sina 0,6 gram och noggrant tar reda på vad en 3/8 dels teaspoon är så blir det inte samma. Detta är både frustrerande, irriterande och lite spännande. Kanske hade man lagt ner bakningen om det vore en exakt vetenskap. Rose bibel är inte någon inspirerande läsning. Det är som att läsa en tjock instruktionsbok, har man tur så finns någon pedagogiskt tecknad bild som förklarar hur degen ska vikas. Men för det mesta har man otur och man får traggla sig igenom tätskriven text och otaliga tabeller. Det är ordning och reda och alla ingredienser anges både i mått, vikt (gram och ounces) och procentsatser av totala degmassan. Man kan fråga sig varför jag plågar mig igenom dessa recept. Varför jag gör mig sånt besvär med amerikanska mått och instant yeast och jag kan inte svara på det. Men jag älskar det. Kanske för att denna lunta till kokbok bekräftar min löjliga hobby, som något viktigt? Kanske har något som tidigare mest varit just en hobby för smak och känsla nu fått en ytterligare dimension. Kanske till och med en intellektuell dimension.

Det här med baguetter




Jag har bakat mycket baguetter. Jag har helt enkelt gjort så här. Blandat knappt ett halvt paket jäst med en halv liter vatten och en nypa salt. Sen kör jag kanske i någon dl surdeg, i så fall minskar jag jästen något. Sen i med ca. 1,3 liter vetemjöl special. Här kan jag också byta ut 3 dl av mjölet mot Durumvetemjöl, ibland. Sen kör jag det i ca. 7 min på låg hastighet. Därefter jäser jag brödet till dubbel storlek, eller minst ett par timmar i rumstemperatur. Sen skapar jag baguetter, mina blir krokiga och böjda för att få plats på plåten. Sen jäster jag en timme till och så skjuds in i ugnen på 250c. Min ugn är snabb så efter ungefär 10-15 min är baguetterna klara. Inga konstigheter. Skapliga baguetter.


Men jag inser nu att jag missat hela poängen. Poängen kommer med polish, en slags fördeg som görs dagen innan, samt Pate Fermentée som är en annan slags fördeg. Båda rätt lika; jäst vatten och lite salt fast i olika kvantiteter. Denna görs också någon dag innan. Först dagen efter kan man göra den riktiga degen och först dagen efter det är det dags att grädda bröden. Fan man måste ju vara arbetslös för att styra upp riktiga bröd! Att passa en massa jästider funkar sällan när man har ett vanligt jobb att sköta. Dock brukar det gå hyfsat att efter långjäsning lägga brödet i kylen (om man har plats).


Hur som helst i dag började jag med detta så om ett par dagar så kanske jag kan stoltsera med riktiga baguetter. Dock måste jag skaffa en riktig baguetteplåt i morgon. Det blir dagens uppgift, hur jag nu ska hinna med det på lunchen?






Så här ser i alla fall de två små fina degarna ut, den översta är polish, den understa är pate fermeteen. Den undre får stå varmt hela natten. Polishen åker in i kylen efter ca. 4 timmar. För övrigt jäser jag alltid mina bröd i förrådet under trappen där vi har någon form av värmecentral med proppskåp och annat. Katten Viking också på bild.

måndag 16 februari 2009

Men gott var det!!!

I receptet ingick "wheat germ", jag tolkade detta som vetekross. Men det hade jag inte hemma så jag bytte ut mot 4-kornskross. Detta förstör lite av segheten som hög proteinhalt kan leda till (om man har tur). Men istället får man tuggmotståndet i kornen och det ger också brödet en trevlig karaktär. Ett mycket lyckat bröd på det stora hela. När jag skar ytterligare i brödet så hittade jag dessutom lite fler stora hål.

Nja, sisådär


Var det gäller hålen blev det väl lite sisådär. Mest små hål, några större. Varför!!! Nu vek jag, precis som jag skulle. Drog ut till en trekant och vek in som ett kuvert. Kanske är jag för hålintresserad? Istället ska jag bry mig mer om hur brödet smakar. I vanlig ordning lät jag det inte svalna innan jag skar i det. Men nu ska jag i alla fall smaka.

Ett typiskt Artisan bröd enl. Bread Bible


Nu har jag stått i och bakat bröd hela eftermiddagen. Ingen nattjäsning, utan snabb Return of Investment denna gång. Så nu får vi se om Northen Springmjölet håller måttet. Om det var värt att frakta hela vägen från "området kring de stora sjöarna i USA". Förmodligen skulle man kunna räkna ut en hisnande koldioxid förbrukning för detta mjöl. Men vi skiter i det så länge. Förövrigt innehåller Änglamarks vanliga vetemjöl också 13% protein och det är ett finskt mjöl enligt Coop. Jag har någonstans en trevlig mailkonversation med Coops kundtjänst, där jag ställer mig lite frågande till proteinhalten. Kundtjänsten visste inte mycket mer än att mjölet var från Finland. Hursomhelst ska jag nu jämföra och se om det är mödan värt att köpa dessa specialmjöl.


Det ser lovande ut, satt som en annan idiot och glodde in i ugnen typ hela baktiden och några riktigt stora luftbubblor bildades långsamt under skorpan. Dessa luftbubblor kunde jag iakttaga redan innan brödet togs in i ugnen. Denna gång lät jag brödet jäsa på bakplåtspappret (sånt där man kan använda 1000 gånger innan det kasseras) och det var ett smart drag tror jag. På så sätt slapp jag misshandla de eventuella luftbubblorna genom att sjabbla med händer och mjuka plastskärbrädor. Istället lyfte jag in bakplåtspappret med brödet på och la på bakstenen. Strax ska jag skära sönder brödet för att se om luftbubblorna håller vad dom lovar.

Blir det inte bra nu, kan vi lika gärna stänga fabriken


Nu ska det bakas med RIKTIGT mjöl. Ett proffsmjöl med starkt gluten och mycket protein. Jag är en lat person men när det kommer till vissa saker blir jag lite som besatt. När det kommer till mjöl har jag hela tiden haft en liten känsla av att resultatet alltid skulle bli lite bättre om jag hade riktigt bagerimjöl. En gång köpte jag en svindyr påse manitoba och bakade degiga limpor, men det var tiden före baksten, långjäsningar och andra tricks. Nu beställde jag ett kort på Martin Olsson. För detta ändamål krävs ett registrerat företag. Fick låna en nära anhörigs företag. Det tog sedan ett par veckor innan kortet anlände. Idag åkte jag till Martin Olsson och köpte, just det, 10 kg mjöl. 5 kg Northern Springs från Nordmills och 5 kg Manitoba. Billligt var det också 80 kr för allt. Att jämföra med den lilla en kilos påse jag köpte på Kajsa Warg för typ 50 kr. Återkommer med resultatet. Har god lust att prova Olof Victor igen, men nu har jag lovat mig själv att lägga undan Jan Hedh ett tag.

söndag 15 februari 2009

Tråkiga bröd tråkig söndag


Jag är inte helt frisk. Jag har ont i huvet och är lite kallsvettig. Brödresultatet blir därefter. Den delen av Olof Victors ljusa som fått jäsa över natten i kylen, blev varken bättre eller sämre än den igår. Kanske blev inkråmet något segare. Ett godkännt och gott bröd, men mediokert. Inga jätte hål att skryta med. I övrigt en medioker söndag. Halvtrist väder, halvgriniga ungar.
I övrigt får det vara nog med Jan Hedh nu på ett tag. Jag känner att jag måste börja använda all torrjäst från USA, så nu blir det Bread Bible för hela slanten. Dessutom är frysen full med bröd, så det passar bra med bread bible där man bakar ett litet bröd åt gången.

lördag 14 februari 2009

Melodifestivalsklädbyten - a piece of cake

Paus i brödbakandet för lite melodifestival. Min son står i kalsonger framför tv:n. Jag undrar vad han gör. Han meddelar att han testar om det är någon utmaning att byta kläder medan artisterna uppträder. Det är det inte. Han hinner byta jeans och t-shirt en massa gånger! Allt rabalder om Petra Medes klädbyten är alltså bara trams konstaterar han. För att öka utmaningen försöker han nu med ögonbindel.

Olof Victors ljusa med rågsur


Så här blev det. Som vanligt dela jag upp degen i två omgångar där den sista får jäsa över natten i kylen precis som receptet anger. Bilden visar de som istället fått jäsa ett par timmar i garderoben. Inte så stora hål som jag eftersträvat, men detta tror jag beror på den misshandel jag utsätter degen för när den ska in i ugnen och på stenen. Funderar på att skita i stenen i morgon när de nattjästa ska in. Istället låter jag dom jäsa sista stunden på en plåt som sedan åker in i ugnen på det traditionella sättet. Varför inte? Återstår att se om de blir håligare.

Jävlar vad jag bränner mig

Stenen i all ära, men utan bakspade är det som fördömt att få in degen. Särskilt de här "veka" degarna jag pysslar med. Har försökt med IKEAs mjuka skärbräda men den smälter vid kontakt med stenen, har försökt att lyfta brödet men då gäller det att vara jäkligt snabb och brödet få inte vara stort. (helst inte större än en liten hand), har också försökt att lägga bröden på en mycket mjölad plåt, utan kant och låta bröden glida ner på stenen. Fuka sisådär. Resultatet har varit hyfsat missformade, men goda bröd. Jag beställde ju en bakspade från Husmodern men de meddelade att den typ var slut på lagret men att de hoppades att den skulle komma snart. Schysst att dom i alla fall meddelade detta. Men lite trött blir man.

fredag 13 februari 2009

Baka hostbröd?

Nu är vi sjuka, jag och lilla Ebbis. När jag är hemma och sjuk brukar jag baka bröd, det funkar så bra med exakta jästider då, men så kom jag på det här kanske lite ofräscha med att baka när man är sjuk. Kanske man nyser över hela degen eller nåt och det är ju inte så kul. Så i dag blir det inget baka av, men jag kommer att liva upp lite rågsur i kväll så att jag kan baka Olof Viktors med råg sur lite mindre mjöl och se om resultatet blir lika bra som med vetesuren. Egentligen tror jag att jag föredrar rågsur för är det inte så att vetesuren luktar lite fotsvett om man känner efter riktigt ordentligt?

onsdag 11 februari 2009

Varför skolkade jag från mattelektionerna?


Lyssna här då: Den angivna degtemperaturen x 2=X,

X-Mjöletstemperatur=Y

Y+2=vattnets temperatur. Inga konstigheter, tycker Jan Hedh i alla fall! Det räckte alltså inte med min digitala våg, nu måste jag gå och köpa en jävla termometer också. Eller undrar om det fungerar med ungarnas rumptermometer från Apoteket. Äh jag bara skoja...kanske

Vågen är jag ganska nöjd med för övrigt. Inköpt för 400 kr på Järnia. Väger dock inte mindre än 1 g, vilket kan ställa till det då vissa recept anger tex. instant yeast till 0,7 g.

tisdag 10 februari 2009

Helt oförutsägbart


Resultatet av bakande är fullkomligt oförutsägbart. Detta tänker jag efter att ha bakat den sista delen av degen från Olof Victors ljusa, den som fick jäsa över natten i kylen enligt receptet. Resultatet blev okej, men hålen är faktiskt inte riktigt lika stora. Nyfiken som jag är skär jag brödet precis när det kommit ur ugnen, detta bör man inte göra. Liksom man inte bör dricka c-vitamin brus innan tabletten brusat klart, ännu mindre en treo. Brödet är liksom fortfarande kladdigt och blir ihoptryckt av skärandet. Kanske blev det gott , även fast hålen inte blev riktigt lika stora. För övrigt kan det inte rekommenderas (vilket det inte gör heller) att jäsa degen i degkorgar. De fastnar i kanterna och eftersom degen är så löst blir det en enda sladdrig hög av det hela. Resultatet blir ett väldigt hemsnickrat men rätt charmigt bröd.

måndag 9 februari 2009

Inte så pjåkigt trots allt


Bakade idag Jan Hedhs Victors ljusa. Efter att min vetesur äntligen blev klar. Två av degarna står som sig bör i kyl över natten. Den tredje fick dock inte plats (hans recept är dimensionerade för en mindre industrianläggning). Den tredje degen fick istället varmjäsa i ca 2 timmar. Då tyckte jag att den svällt ut tillräckligt. Eftersom jag ännu inte har någon bakspade (den är beställd och på väg hoppas jag) så försökte jag mig på att skvimpa över degen från en mjuk Ikea skärbräda i plast till bakstenen. Detta gick inte ett dugg bra. Degen kletade sig fast och jag höll på att få smält plast över bakstenen men med lite handpåläggning blev det i alla fall en något så när sammanhållen form. Trots detta missöde blev resultatet över all förväntan, vad det gäller hålstolek i allafall. Så här stora hål brukar jag inte få till.

I övrigt undrar jag om vete suren ska se ut som min gör. Lite som våffelsmet. Inte alls lika bubblig och luftig som rågsuren. Dessutom luktar det lite unket och har vätska som ligger och flyter ovan på. Ska det vara på detta sätt, eller ? Dock jäste ju detta bröd fin fint. Kolla in bilden!

söndag 8 februari 2009

Muffins


I bland bakar jag andra saker än bröd, rätt ofta faktiskt. Eftersom jag har barn så bakar jag kanelbullar titt som tätt. Nu har jag också upptäckt det festliga med cupcakes. Det roliga är inte själva muffinsen som i ärlighetensnamn inte är så särskilt spännande, typ kompakt sockerkaka. Det roliga är själva frostingen eller toppingen. Denna kan man göra hur kul som helst med hjälp av lite strössel och karamellfärg. Dessa bakade jag till min dotters tvåårskalas.

Sen har jag bakat mycket finare och roligare med blommor och grejer, men dom glömde jag att fota...

Stora hål?


Se på detta bröd som Pain de Martin lyckats med. Vilka hål! Min egen jakt på de riktigt stora hålen fortsätter. Trots att jag numer lyckas rätt bra med inkråmet så blir det inte riktigt de där jätte hålen jag vill ha. Inte heller blir brödet riktigt så segt som jag vill ha det. Är det så att det måste special mjöl till detta? Ringde Nord Mills, en mjölgrossist i skåne, som har bra bagerimjöl, de säljer dock inte mindre än pallvis...Nord Mills säljer Northern Spring mjöl som jag tror är det mjöl som Albert&Jack bakar med. Har provat Manitoba Cream, som jag köpte på Cajsa Warg för dyra pengar. Var dock inte speciellt imponerad då resultatet blev "limpaktigt" och tungt.

Enligt utsagor ska knepet vara lösa degar, långa jästider och lång tid i degblandaren, detta har jag provat.

Jan Hedh skriver om vikmetoder och bearbetning av degen, detta har jag hittills inte brytt mig om utan helt enkelt format degen till en boll innan sista jäsningen. Kanske ska jag börja vika och ha mig? Ska testa det i veckan!

lördag 7 februari 2009

vetesurdeg

Är inne på tredje dagen med min vetesurdeg enligt Jan Hedhs recept i boken Bröd. Den ser mycket lovande ut och luktar unket och syrligt på samma gång. Har provat med vetesurdeg tidigare, men den luktade bara unket, till och med brödet luktade unket. Hoppas på bättre lycka denna gång. Ska sedan prova att baka Viktors ljusa, och denna gång ha lite mindre mjöl i än vad receptet anger. Bakade den på rågsur i förra veckan och upplevde att degen blev väl kompakt. Halva degen bakade jag ut efter ca. 3 timmars sista jäsning, andra halvan hade jag i kyl över natten så som receptet angav. Detta visade sig ge ett betydligt bättre resultat. De första limporna blev torrare medan de andra två blev helt okej. Jag tror dock att resultatet blivit ännu bättre om degen innehållit lite mer vätska. Detta med vätska är svårt. Det bär mig emot att tillsätta vatten efter det att degen är blandad då det är svårt att blanda utan att degen tillslut blir geggig. Lättare i så fall att tillsätta mer mjöl.

Nästa helg kanske jag börjar med en lavain. Detta verkar dock gränsa till vad mitt tålamod tillåter, då det innebär en massa krångel med silningar. Dessutom tycker jag att Jan Hedh kunde vara en smula mer utförlig vad gäller lavainer och surdegar. Ofta stannar han vid surdegen och talar inte om hur man sedan matar och använder sin surdeg.

fredag 6 februari 2009

Amerikanska mått


Eftersom min ambition är att baka mig igenom åtminstone en del av recepten i The Bread Bible så var jag också tvungen att skaffa mig en måttsats med amerikanska mått som cup, tea spoon, table spoon osv. Gick runt i olika köksbutiker utan att hitta några mått. Gick därefter in på E-bay och beställde en finfin röd måttsats från Kitchen Aid. 4 dollars kostade måttsatsen, medan frakten gick loss på 11 dollars. Men det var det värt för det var en tjusig måttsats måste jag säga!

Ett stycke gravsten


Jag har länge varit på jakt efter en baksten. Vet att de finns i välsorterade köksaffärer, och på nätet. Dessa kostar runt 700 kr. Det tycker jag är rätt mycket för ett stycke sten. Jag jobbar hyfsat nära Norra skogskyrkogården och där vet jag att det finns ett antal ställen som säljer och tillverkar gravstenar. Dessa är gjorda i granit, vilket verkar vara det förekommande materialet i bakstenar, förutom vissa som innehåller gotländsk kalksten. Därför ringde jag upp en av dessa "dödgrävare" och frågade om de hade en ca 3 cm tjock sten 30x40 cm. Och en sådan kunde dom ordna fram utan problem för 200 kr! Perfekt. Hämtade stenen, och det var verkligen ett stycke gravsten i rödspräcklig slipad marmor. Det morbida i sammanhanget är att detta hände i förrgår, precis ett år sedan min pappa dog. Så efter att jag hämtat gravstenen for jag tvärs över stan för att besöka den södra skogskyrkogården och lägga liten rosa ros i minneslunden.

En hel timme tog det för övrigt att få upp värmen till 275 c med den nya stenen. Men det var det värt. Det första brödet jag bakade med stenen fick en perfekt skorpa!

Från början hade jag tänkt att lägga stenen längst ner i ugnen för att sedan låta den ligga där, även när man inte bakar bröd, men eftersom det tar längre tid att värma ugnen så återstår bara att lyfta ut åbäket mellan bakningarna. Dessutom kom jag på att jag brukar spruta in vatten längst ner i ugnen och det funkar ju inte om brödet ligger där. Därför ställde jag stenen på gallret ungefär mitt i ugnen. Nu måste jag köpa ett nytt galler för bröden måste ju svalna någon stans...Nya köp leder alltid till nya köp...

Instant Yeast


Efter att ha köpt The bread bible av Rose Levi Beranbaum insåg jag att de allra flesta recepten innehöll något som kallas instant yeast. Detta är ett slags torrjäst som inte behöver vatten, utan som på ett mycket enkelt sätt blandas direkt i mjölet. Detta instant yeast går att på ett komplicerat sätt omvandla till vanligt jäst, men receptet går ju då inte att följa utan kräver en viss modifiering. Jag provade då med Dr Oetkers snabbjäst med ett hyfsat resultat. Var dock osäker på mängden då det skulle vara typ 1/2 tsp instant yeast. Det kändes väldigt lite då hela paketet snabbjäst motsvarade 50 g vanlig jäst. Därför dubblade jag mängden på eget bevåg. Resultatet blev dock hyfsat. För att kunna följa recepten lite mer noggrannt gick jag in på e-bay och köpte ett kg riktig Fleischmans instant yeast, vilket är ett av de märken Rose nämner i boken. Jästen har hållbarhet till augusti 2009 och jag inser att 1 kg instantyeast är en enorm mängd att göra av med fram till augusti eftersom varje recept innehåller mindre än en tsp instant yeast. Därför är jag villig att ge bort en del av mitt instant yeast lager. Maila mig så skickar jag en ca. 1/2 dl jäst i en plastpåse med posten. Jästen ska förvaras i kyl. Nu hoppas jag att försändelsen inte beslagtas av narkotikapolisen. Kanske suspekt beteende att skicka små påsar med odefinierat pulver i posten? Men är ni intresserade av att baka "the US-way" så maila mig!