Ett nästintill perfekt bröd

Mycket bättre än så här blir inte en surdegslimpa tycker jag. Surdegen var perfekt, livlig och sprudlande. Mjölet jag använde var det omtalade Manitoba Cream, kanske var det denna kombination som gjorde susen? Bra blev det i alla fall.

Brödet blev lagom segt, stora hål och hade en lagom avägning av surdegs. Alltså inte för sur, men inte heller för flat i smaken som jag kan tycka att vanliga vetebröd kan bli. Detta blev ett härligt lite grovt bröd med mycket karaktär. Dessutom tycker jag att de blev rätt snygga med sina ränder efter brödkorgens kanter. Problemet om man jäser för länge sista jäsningen är att snitten i brödet inte blir tillräckligt stora. Det perfekta är när degen liksom spricker upp när man snittar och snittytan blir flera cm bred. Ofta när jag kalljäser över natten och dagen (pga. jobb och andra förpliktelser) händer inte detta. Brödet har alltså jäst färdigt redan innan man skjutsar in det i ugnen. Funkar smakmässigt men blir inte riktigt lika tjusigt tycker jag.

För övrigt har jag lovat barnen pizza i kväll, så nu står en pytte liten pizzadeg och jäser a' la Bread Bible. Jag är rädd att denna mycket lilla pizza inte ens kommer att räcka till en liten smurf.